Oh no!
Jag och Mattias har upptäckt Tradera. Vi har blivit som galna och lägger bud på allt möjligt. Hittills har jag vunnit ett par nya skor!
Vad ska vi göra för att komma ur detta köpberoende?!?
Vad ska vi göra för att komma ur detta köpberoende?!?
Förresten...
... jag har funderat på att börja med dagens outfit (dock inte de dagarna jag ser ut som skabb!) eller är det för mesigt? Vet ju inte vem som läser min blogg, är det bara pappa så känns det som att dagens outfit kanske inte är så nödvändigt...
Vem är ni?
Vem är ni?
Skicka vidare
Sitter och kollar på filmen Skicka vidare (Pay it forward). Det är nog den film med det bästa budskap som jag någonsin sätt. Den får en verkligen att tänka.. vad kan jag göra för att förändra världen? Eller för att förändra mitt eget liv, hur hamnade jag där jag är idag och vad ångrar man nu och vad kan man förändra.
Mitt liv har verkligen förändrats mycket det senaste året. Inte allt till det sämre men det har helt klart förändrats. Jag har gjort val som inte blivit som jag tänkt mig men som blivit bra ändå.
Några val som kan ha sårat andra utan min mening. Det var inte min mening att det skulle bli som det blev och jag hade verkligen velat att vi kunde va vänner. Men allt är ju inte alltid som man vill... tyvärr!
Liten del till Sara, eftersom vi nästan aldrig pratar längre. Innan spenderade vi nästan all tid tillsammans... nu sitter jag här nere och kollar på en film medans Sara sitter på sitt rum och kollar på en annan film. På söndag ska Sara och några kompisar ha Julmys här hemma. För ett halvår sedan skulle jga va den första som blev inbjuden, idag blev jag inbjuden av en kompis. Tänk att man ska bli inbjuden av en kompis, hem till sig själv.
Jag önskar att det kunde va som förut och jag vet inte varför det blivit som det blivit, men är det försent att förändra det? Hoppas inte!
Om du läser detta och har tid någon dag så kan vi ju planera in en systerstund någon dag. Du kanske har tid innan jul? Annars så maila en önskelista så ska jag se vad jag kan göra.
Ha det bra// Annie
Mitt liv har verkligen förändrats mycket det senaste året. Inte allt till det sämre men det har helt klart förändrats. Jag har gjort val som inte blivit som jag tänkt mig men som blivit bra ändå.
Några val som kan ha sårat andra utan min mening. Det var inte min mening att det skulle bli som det blev och jag hade verkligen velat att vi kunde va vänner. Men allt är ju inte alltid som man vill... tyvärr!
Liten del till Sara, eftersom vi nästan aldrig pratar längre. Innan spenderade vi nästan all tid tillsammans... nu sitter jag här nere och kollar på en film medans Sara sitter på sitt rum och kollar på en annan film. På söndag ska Sara och några kompisar ha Julmys här hemma. För ett halvår sedan skulle jga va den första som blev inbjuden, idag blev jag inbjuden av en kompis. Tänk att man ska bli inbjuden av en kompis, hem till sig själv.
Jag önskar att det kunde va som förut och jag vet inte varför det blivit som det blivit, men är det försent att förändra det? Hoppas inte!
Om du läser detta och har tid någon dag så kan vi ju planera in en systerstund någon dag. Du kanske har tid innan jul? Annars så maila en önskelista så ska jag se vad jag kan göra.
Ha det bra// Annie
Nyårsafton
Så mycket man förbereder sig för "The big night", hårinpackning, ansiktsmask o.s.v. Blir det någonsin så perfekt? Hur var er nyårafton? Den bästa någonsin?
Min var nog den roligaste hittills men jag har alltid sagt att jag vill att mitt liv vore lite mer som de i OC.. hahaha Nu tar jag tillbaka det och önskar att mitt liv var som när jag var 5 år!!
Det finns så många killar så hur vet man vilken man ska välja? Den som alla säger att man passar ihop med men det känns helt enkelt inte bra, den roliga killen som man säkert får roligt med men kan man lita på honom eller den roliga och charmiga killen som det känns kul med just nu men sen.. ja hur ska man veta? Jag har alltid sett mig själv som en förhållande person men nu känns det lättare att vara singel. Hur tänker ni när ni ska välja? Vad letar ni efter hos den perfekta killen (eller tjejen)?
Ha det bra kramar Annie
Växa ifrån
När jag var liten så brukade jag och min syster alltid sova över hos min mammas moster och morbror, och det tyckte vi verkligen var jätte kul. Jag var mer hos dem än hos min mormor.
Men nu när jag blivit äldre så är jag mer hos min mormor, jag är där ofta eftersom min buss bara går en gång i timmen och om jag missar den så går jag hem till min mormor istället för att stå ute och vänta. Nu känns det som om de är ledsna för att vi aldrig är där.
Iallafall var jag hemma hos dem på middag igår eftersom jag skulle hämta min balkläning. När vi hade ätit så ringde min systers ojkvän och frågade ifall hon ville sova där, och det ville hon ju såklart. Då frågade mina släktingar om jag inte ville sova där så jag skulle slippa sova ensam hemma. Och det ville jag eftersom jag är ganska mörkrädd.
Men grejen var att allt kändes så konstgjort, dom frågade hur länge jag brukade vara uppe och då sa jag 11 halv 12 och då satt vi i deras vardagsrum och när klockan var prick halv 12 så sa Nu är det dags att sova. Jag hade ju kunnat lägga mig tidigare, det hade inte varit några problem men det är precis som om dom försöker göra allt för att jag ska trivas så att jag ska komma oftare.
Det var även andra saker så som att de hade fixat en enorm frukost med kokt ägg (som jag inte äter men gjorde det idag för att inte göra dem besvikna) och även kaffe som jag inte heller dricker. Sen var det rostbröd och annat som jag verkligen gillar. Men jag vaknade vid nio och hörde när de ringde min mormor för att fråga vad jag brukade dricka till frukost och hon sa ju då apelsinjuice så dom cyklade iväg och köpte det; detta gör att man känner sig mer till besvär.
Sen sa dom att jag skulle säga till när jag ville åka hem så körde dom mig. Och eftersom jag inte hade någon anledning att åka hem så sa jag att jag kunde stanna en stund men när vi hade suttit helt tysta i 20 min vid deras matbord så sa jag att jag var nog tvungen att åka hem för att se till att marsvinen hade mat.
Varför ska det kännas så tillgjort att vara där? Jag tycker jätte mycket om dem men varje gång man vatt där får man alltid pengar och det kan ju låta bra men det känns som man får betalt för att vara där. Jag är där lika ofta om jag inte får något alls. Varje gång jag hälsar på får jag 100 kr och nu när jag sov över fick jag 250kr, så tycker jag verkligen inte att det ska vara.
Ibland vill jag bara vara liten igen, allt var mycket enklare då.. Känner ni någon gång att ni vill vara små igen och varför?
Ha det bra kramar Annie
Men nu när jag blivit äldre så är jag mer hos min mormor, jag är där ofta eftersom min buss bara går en gång i timmen och om jag missar den så går jag hem till min mormor istället för att stå ute och vänta. Nu känns det som om de är ledsna för att vi aldrig är där.
Iallafall var jag hemma hos dem på middag igår eftersom jag skulle hämta min balkläning. När vi hade ätit så ringde min systers ojkvän och frågade ifall hon ville sova där, och det ville hon ju såklart. Då frågade mina släktingar om jag inte ville sova där så jag skulle slippa sova ensam hemma. Och det ville jag eftersom jag är ganska mörkrädd.
Men grejen var att allt kändes så konstgjort, dom frågade hur länge jag brukade vara uppe och då sa jag 11 halv 12 och då satt vi i deras vardagsrum och när klockan var prick halv 12 så sa Nu är det dags att sova. Jag hade ju kunnat lägga mig tidigare, det hade inte varit några problem men det är precis som om dom försöker göra allt för att jag ska trivas så att jag ska komma oftare.
Det var även andra saker så som att de hade fixat en enorm frukost med kokt ägg (som jag inte äter men gjorde det idag för att inte göra dem besvikna) och även kaffe som jag inte heller dricker. Sen var det rostbröd och annat som jag verkligen gillar. Men jag vaknade vid nio och hörde när de ringde min mormor för att fråga vad jag brukade dricka till frukost och hon sa ju då apelsinjuice så dom cyklade iväg och köpte det; detta gör att man känner sig mer till besvär.
Sen sa dom att jag skulle säga till när jag ville åka hem så körde dom mig. Och eftersom jag inte hade någon anledning att åka hem så sa jag att jag kunde stanna en stund men när vi hade suttit helt tysta i 20 min vid deras matbord så sa jag att jag var nog tvungen att åka hem för att se till att marsvinen hade mat.
Varför ska det kännas så tillgjort att vara där? Jag tycker jätte mycket om dem men varje gång man vatt där får man alltid pengar och det kan ju låta bra men det känns som man får betalt för att vara där. Jag är där lika ofta om jag inte får något alls. Varje gång jag hälsar på får jag 100 kr och nu när jag sov över fick jag 250kr, så tycker jag verkligen inte att det ska vara.
Ibland vill jag bara vara liten igen, allt var mycket enklare då.. Känner ni någon gång att ni vill vara små igen och varför?
Ha det bra kramar Annie
Utan minne
Jag såg precis en dokumentär på ettan.. den handlade om en kille som blev av med hela sitt minne.. han kom ihåg hur man pratade och gick och sådant, men han kände inte igen någon av sina kompisar eller sin familj.
Vad konstigt det hade känts att inte komma ihåg något alls, och sedan att andra människor skulle berätta för en hur ens liv brukade va och vad för sorts människa man var.. Kul för honom han fick reda på att han var missbrukare, arbetslös och bara struntade i alla. Tur att han fick en ny chans att ändra sitt liv.
Ha det bra kramar Annie
Vad konstigt det hade känts att inte komma ihåg något alls, och sedan att andra människor skulle berätta för en hur ens liv brukade va och vad för sorts människa man var.. Kul för honom han fick reda på att han var missbrukare, arbetslös och bara struntade i alla. Tur att han fick en ny chans att ändra sitt liv.
Ha det bra kramar Annie
